Äntligen lite action!

Nu har jag varit i Edmonton i snart nio månader, tiden går fort nu! Livet på station #1 är sig likt. Vi åker på massor av larm, men oftast är det bara fram och vända. På sjukvårdslarmen handlar det mest om att få en överförfriskad uteliggare på fötter igen, ibland stötta eller bära honom/henne till ambulansen. I mitt distrikt finns dom verkligt fattiga och hemlösa. Jag har sett massor av misär och tragiska livsöden. Dessvärre har dessa larm blivit så vanliga (ibland 10/pass) för både oss och ambulansen så att medmänskligheten och tålamodet hos brand-och ambulanspersonal har tappats hos vissa individer.

Som sagt så är det bara Pumpen (släckbilen) som åker på sjukvårdslarm, Rescuen (räddningsbilen) åker på automatlarm, massor av automatlarm. Men även på en del annat skoj. När man åker på Rescue #1 är det oftast den personalen som får gå på ”recon”, dvs det är den personalen som får leta reda på varför det luktar rök, varför larmet tjuter eller om det verkligen finns en gasläcka i huset. Detta medför ju då såklart att när det verkligen är något så är dom längst fram får göra den första insatsen.

Så var det för mig förra veckan. Larmet kom in som Structure fire. Med automatik då så skickas tre släckbilar, två gigantiska stegar, en räddningsbil, två distriktschefer. Med andra ord ca 30 pers. (Tilläggas kan att larmet undersökning – röklukt, som vi har, inte finns här. Så jag har åkt på massor av ”structure fire” som inte varit något alls, så det har blivit lite av ”Peter och vargen” här.)

Men den här gången såg himlen lite onormalt mörk ut och när vi rullar fram på adressen ser vi lågor ut genom ett fönster på 18:e våningen.

Jag sitter i Rescue #1 och vi blir tilldelade sektion ”fire attack”. Ladder #2 har redan kommit in i trapphuset och börjat fixa med nycklar och hissar. På något märkligt sätt knölar vi in sex brandmän och fyra gigantiska slängväskor i en minimal hiss, min tanke var att det blir pinsamt om den här hissen inte fixar att få upp oss… Men det gjorde den, av på våning 16 och ut i trapphuset för att koppla upp oss mot stigarledningen. Två Captains och fyra brandmän och fyra gigantiska slängväskor, står nu på 2 x 2 meter och försöker koppla stigarledningen. De två captains vekar inte vara överens vem som ska göra vad… Till slut drar min Captain upp till 18:e våningen och jag och min wingman, rookien Brett, hänger på. I korridoren ligger slangen från en inomhusbrandpost utlagd. Tydligen har lägenhetsinnehavaren försökt göra en egen insats men misslyckats. Eftersom vi inte fått med oss något innehåll ur dom fyra gigantiska slangväskorna tog jag slangen i korridoren. Captain öppnar dörren och till min förvåning så kommer inget vatten ur slangen. Lägenhetsinnehavaren har tydligen stängt ventilen innan han rusat ner för trapporna. Ut i korridoren och öppna ventilen sen släcker jag en ganska lugn brand som blivit bränslekontrollerad efter att det enorma fönstret gått sönder av värmen.

Medan vi river väggar och innertak förvånas jag över hur ”kexigt” man bygger här. Brandceller som håller branden i en timme är det inte tal om här.

När vi kommer ner är jag lite fundersam på vad som hände i trapphuset. Min Captain säger bara att det blev fel och det stannar mellan oss. Själv känner jag att det inte bara är jag som har att lära av vad som hände men någon genomgång eller feedback blir det inte. Synd, hade varit intressant.  

Vi hörs snart igen! Framförallt så ses vi snart igen! Hej så långe!!