Sjukvårdslarm och nära till grannarna...

Husen står tätt här...

Den 27 juli 2007 brann ett helt kvarter ner här i Edmonton. 18 hem förintades, 76 hem med stora skador och 149 lägenheter under uppbyggnad i ett stort femvåningshus förintades. På grund av att husen står så tätt intill varandra har inte brandkåren en chans när branden väl fått fäste och vinden ligger på från fel håll. Som ni såg på bilderna innan så är det snarare regel än undantag att det går fler än ett hus per brasa.

Klicka här för att se ett youtubeklipp 

Efter denna omfattande brand har reglerna för husbyggen skärpts någorlunda. Man har tvingat folk till att ha ett bättre material i väggar som vetter mot grannar och man reglerar storleken på fönstren, men husen står fortfarande väldigt tätt, mindre än två meter från varandras ytterväggar. Ibland är det  nästan så att de utskjutande delarna av taken tar i varandra.

 

(Inte lätt att stoppa en brand som fått fäste i någon av de här kåkarna...)

En annan väldigt stor skillnad mellan EFD och Attunda är alla dessa sjukvårdslarm. Nu har jag börjat på Station 1, Edmontons mest belastade station. Släckbilen åker även på sjukvårdsuppdrag, och i det här distriktet står sjukvårdslarmen för en väldigt stor del av larmen, ca 1700/år. Mitt första nattpass här hade vi 15 larm, nästan alla var sjukvårdslarm.

Vi åker på allt, allt från ”problem unknown”, plötslig spädbarnsdöd, överdoser, misshandlar till förlossningar. Ofta är ambulansen väldigt tätt bakom oss, men givetvis inte vid alla tillfällen. Vi tog hand om en stackare som var brutalt nedslagen häromdagen. Även om vi ofta inte gör mer än pratar, tar pulsen, reser upp och leder en jättepackad uteliggare till ambulansen, mäter syresättningen eller sätter på en syrgasmask känner jag att vi är väldigt uppskattade och att vi gör en väldigt stor nytta. Vi är så gott som alltid före ambulansen så vid många tillfällen är det brandpersonalen som gör de livräddande insatserna. Något jag verkligen skulle vilja se mer av hos oss. Du eller ditt barn kan sätta en godisbit i halsen utanför portarna på Järfälla brandstation och kvävas utan att brandpersonalen innanför väggarna har en aning om vad som pågår på utsidan. Vi skulle kunna göra väldigt mycket mer för våra kommuninvånare med den utrustning vi har idag.

Varje brandman här har en två-veckors utbildning kallad EMR, Emergency medical responders och min upplevelse är att de är väldigt professionella vid sjukvårdslarmen.

Vid dessa larm är jag mest en side-kick som sköter utrustningen och jobbar mest på beställning av min kollega medan han sköter det mesta av snacket. 

Adjö!

(Det här inlägget kopierade jag från min blogg jag har på Attundas hemsida... Nån kanske är nyfiken, vad vet jag...)