Äntligen!

Det är söndag och jag har gått till en liten irländsk pub som har open mic varje söndag. Har lärt känna några av stammisarna och tillsammans lyssnar vi på livemusik och tar ett par goa öl. Vid 22.30-tiden ringer min telefon. Det är Ray Bock, en minst sagt hängiven skidåkare med uppåt 100 skiddagar vissa år. Han är även en av mina kollegor på brandkåren. Han berättar att han ska åka ut till sitt nyinköpta hus i Jasper i morgon bitti och erbjuder mig en plats i bil och stuga. Oj, tajt med tid. Ett par öl i kroppen och inte alls redo att ge mig iväg. Men självklart tackar jag ja!
Resan tar  drygt tre timmar och vi åker direkt till berget och är uppe på toppen vid 13-tiden på måndagen.

Jag har mina sprillans nya skidor under fötterna. Väldigt ovant att åka på skidor med en så bred midja som dessa. Har svårt att få till det i början, ångrar nästan mitt köp...
Ray och hans fru Linda är extremt duktiga skidåkare och jag gör allt för att hänga med i deras tempo.

Fokuserar nog mer på att hinna ikapp än att åka på rätt sätt på mina nya Armada JJ.
När liftarna stänger åker vi till Rays och Lindas nya hus. Äter en god middag och jag bjuder på god öl från det lokala bryggeriet. Somnar utmattad för tio på kvällen.

Nästa morgon blir jag hämtad av en annan kollega som ska ägna några dagar på berget, Darin och jag håller ihop hela dagen och nu börjar jag lära mig mina skidor. 

Jag hinner till och med börja älska dom. På fem dagar har det kommit 99cm nysnö och det är i sådana förhållanden som mina skidor trivs bäst! Skidåkning är fantastisk!

Tisdagen skidåkning är brutal för mina ben, men jag håller ut tills liftarna stänger även denna dag och är mycket nöjd med mina två första skiddagar på den här Kanadavistelsen.

19.10 ska bussen lämna Jasper för att ta mig tillbaka till Edmonton för att på onsdagmorgonen börja på min nya arbetsplats, Station 1.
Vi är fem personer som ska åka men ingen buss syns till. Ingen information finns att tillgå. Vi ringer Greyhound, polisen, bussterminalen, parkvakterna, taxibolagen... Ingen vet någonting.

22.30 rullar bussen in. En trafikolycka i bergen och bortom mobilteckning har stoppat all trafik i flera timmar.
Kommer till Edmonton vid 03.30-tiden. Tar en taxi hem till Ray där jag har min bil. Kör hem och släcker lampan 04.02. Klockan ringer 05.45. Första passet på nya brandstationen väntar om en timme. Hade känts bättre med mer än 1tim 45 min på kudden innan man börjar på en ny arbetsplats. Men jag lyckas hålla mig igång ganska bra och tränger bort tröttheten under passet. Några automatlarm gör ju också att man håller kroppen vid liv.

Nu är jag värd en lite mat och sen är det god natt! (18.46) Kram på er!

PS. Glöm inte att släcka ljusen! Och du, du har väl kollat batteriet i brandvarnaren inför julen!?