Äntligen!

Det är söndag och jag har gått till en liten irländsk pub som har open mic varje söndag. Har lärt känna några av stammisarna och tillsammans lyssnar vi på livemusik och tar ett par goa öl. Vid 22.30-tiden ringer min telefon. Det är Ray Bock, en minst sagt hängiven skidåkare med uppåt 100 skiddagar vissa år. Han är även en av mina kollegor på brandkåren. Han berättar att han ska åka ut till sitt nyinköpta hus i Jasper i morgon bitti och erbjuder mig en plats i bil och stuga. Oj, tajt med tid. Ett par öl i kroppen och inte alls redo att ge mig iväg. Men självklart tackar jag ja!
Resan tar  drygt tre timmar och vi åker direkt till berget och är uppe på toppen vid 13-tiden på måndagen.

Jag har mina sprillans nya skidor under fötterna. Väldigt ovant att åka på skidor med en så bred midja som dessa. Har svårt att få till det i början, ångrar nästan mitt köp...
Ray och hans fru Linda är extremt duktiga skidåkare och jag gör allt för att hänga med i deras tempo.

Fokuserar nog mer på att hinna ikapp än att åka på rätt sätt på mina nya Armada JJ.
När liftarna stänger åker vi till Rays och Lindas nya hus. Äter en god middag och jag bjuder på god öl från det lokala bryggeriet. Somnar utmattad för tio på kvällen.

Nästa morgon blir jag hämtad av en annan kollega som ska ägna några dagar på berget, Darin och jag håller ihop hela dagen och nu börjar jag lära mig mina skidor. 

Jag hinner till och med börja älska dom. På fem dagar har det kommit 99cm nysnö och det är i sådana förhållanden som mina skidor trivs bäst! Skidåkning är fantastisk!

Tisdagen skidåkning är brutal för mina ben, men jag håller ut tills liftarna stänger även denna dag och är mycket nöjd med mina två första skiddagar på den här Kanadavistelsen.

19.10 ska bussen lämna Jasper för att ta mig tillbaka till Edmonton för att på onsdagmorgonen börja på min nya arbetsplats, Station 1.
Vi är fem personer som ska åka men ingen buss syns till. Ingen information finns att tillgå. Vi ringer Greyhound, polisen, bussterminalen, parkvakterna, taxibolagen... Ingen vet någonting.

22.30 rullar bussen in. En trafikolycka i bergen och bortom mobilteckning har stoppat all trafik i flera timmar.
Kommer till Edmonton vid 03.30-tiden. Tar en taxi hem till Ray där jag har min bil. Kör hem och släcker lampan 04.02. Klockan ringer 05.45. Första passet på nya brandstationen väntar om en timme. Hade känts bättre med mer än 1tim 45 min på kudden innan man börjar på en ny arbetsplats. Men jag lyckas hålla mig igång ganska bra och tränger bort tröttheten under passet. Några automatlarm gör ju också att man håller kroppen vid liv.

Nu är jag värd en lite mat och sen är det god natt! (18.46) Kram på er!

PS. Glöm inte att släcka ljusen! Och du, du har väl kollat batteriet i brandvarnaren inför julen!?

Kung bore är här nu...

Det var i måndags den kom. Vintern! Förmodligen har jag sett marken för sista gången på ett bra tag nu. Förvånande nog blev alla lika överraskande som vi blir i Stockholm en gång om året när första snön landar på våra vägar. Den sträcka som jag i normala fall kör på 20 minuter tog i måndags 90 minuter. Måste säga att jag verkligen är nöjd med min fyrhjulsdrivna Subaru. Där många stod still rullade jag smidigt förbi...

I morgon påbörjar jag det sista blocket på Station #9, dvs två dagpass följ av två nattpass sen har jag gjort min på den stationen. Delade känslor, haft det riktigt bra med grabbarna i gruppen men väldigt lugnt område. Nästan inga larm alls... Inte så mycket yrkesmässig utveckling. Men jag måste ändå säga att det har varit en bra intro-station. Har fått lära mig systemet och grunderna för hur man jobbar här.
Vi hade en villabrand för någon vecka sen. Vi blir insatta som rökdykargrupp och får i uppgift att koll källaren. Väldigt olikt det svenska arbetssättet. I den här lilla villan om två plan á 70kvm, befann sig nu ca tio brandmän. Alla gick på varandra och det var givetvis väldigt trångt där inne. Efter att ha kollat av källaren och öppnat lite dörrar gick vi ut. En ganska okomplicerad köksbrasa.

Den 30:e november flyttar jag ner till Station #1, den mest belastade stationen i Edmonton. Det kommer att bli väldigt mycket sjukvårdslarm. Förmodligen ganska utvecklande, det blir till att lära sig alla organ, kroppsdelar, sjukdomar och andra åkommor på engelska nu. Har hört några jobbiga storys om plötslig spädbarnsdöd och förlossningar... Hoppas jag slipper sånt ...  
 

Mitt nya distrikt ligger där bland husen...

Några bilder på mitt boende har efterlysts...
Det är en liten villa med två lägenheter, jag bor i den övre och i den undre bor en tjej som heter Kyla.Vi delar på el, internet och uppvärmning, men framförallt delar vi på snöskottningen.

 En öppen spis som drivs av stadsgas. En trevlig värmekälla.

 Höstlöven...

Bilprovningen är ju inte så dum ändå...

Det är lite skillnad här… Lika självklart det är för mig att det finns en varningstriangel i en bil, lika självklart tycker kanadensarna att det inte finns en… om inte någon överbeskyddande pappa köpt nån, eller att man kanske har vunnit en någonstans… När jag var här för ett halvår sedan blev jag plötsligen i extremt behov av en varningstriangel. Vi var på väg från Jasper till Edmonton när generatorremmen gick av. Allt slocknar då, allt! Bilen blev becksvart.  Vägbelysning fanns det såklart ingen, som tur var så var vägrenen en bilbredd bred så vi slapp i alla fall stå på vägbanan. -15 grader och det enda som lös var månen.

-          Triangeln, vi måste ställa ut triangeln.

-           Vad? Nån sån har jag inte.. .

Långtradarna passerade oss med en dryg meter i över hundra knyck. Man är liten då. Fiskade upp min iPhone och fick hela displayen att lysa rött. Ställde mig bakom bilen och vinkade intensivt. Några minuter senare stannar en barnfamilj och kastar ut en riktig ficklampa, bilen är dock full med barn och packning och han ber om ursäkt att han inte kan ta med oss. Efter lite viftande med den nya lampan stannar Dennis. Han kör oss hela vägen, två timmar, till Edmonton. Den öl vi hade köpt på det lokala bryggeriet för att ge bort i present i Edmonton tillföll Dennis.

Bilprovningen är ingen dålig uppfinning har det slagit mig. Det är bra att farbror staten ser till att vi har vår triangel i bakluckan, att bältet fungerar, att bromsarna tar som dom ska och att halvljuset inte bländar. Här blir jag bländad av varannan bil jag ser i backspegeln. Jättesprickor i vindrutan har säker 25% av bilarna… 

Något som är väldigt vanligt är remote start. Man startar helt enkelt bilen med en fjärrfontroll, så även jag på min Subaru -96. Helt enkelt för att värma upp bilen tills det är dags att rulla iväg. Vadå tomgångskörning max i en minut?! Nån sån skylt finns inte här…

Krav på vinterdäck? Absolut inte! Men det är smart om man har det. Jag kan garantera en hel del bilder på avåkta och fastkörda bilar när snön har landat.

Japp! Jag har köpt en triangel, en reflexväst och en ficklampa till min bil. Så liten som jag kände mig på motorvägen här i december förra året vill jag inte uppleva igen.

I morgon är en stor dag för mig! Mer om det senare :)

Edmonton 11-11-11

Får väl klämma in en bild oxå. Senaste nattpassets sovplats. Kändes som ett fotbollsläger i tvåan. Jag gillade fotbollsläger :)

Kammat hela skidmarknaden...

Tack Robban! Nu har jag till slut kommit fram till vad jag ska ha på mina fötter när jag har som allra roligast! Det har tagit några veckors research, många internet-timmar och en hel del forskande bland kollegor och i skidbutiker. Mitt slutgiltiga val är, Armada JJ 185. Ett par raketer som kommer att bära mig i fluffigt puder. I hårda, isiga och steniga backar kommer jag ändå inte att behöva vara det här året, så några skidor för sånna förhållanden kan jag vänta med att köpa tills jag ska börja åka i Hammarbybacken igen...

Mina blivande...  

Ett par Marker Duke eller Baron-bindingar ska monteras på. Ett par bindningar där man kan lösgöra hälen. När man vill gå upp där ingen lift tar sig. Till den orörda snön där man är först att surfa på det vita torra och fluffiga snötäcket. 
Stavar, hjälm, glasögon, lavinsändare, ryggsäck, spade... Nu är det bara lite sånt småkrafs kvar... Men jag lovar att jag kommer att vara väl förberedd, kittad med det senaste och det bästa för att spendera åtminstone åtta veckor in the Rockies!
Har just fått min semester beviljad från den 22 februari till den 27 mars då det kommer svensktalande finfrämmande till Kanada!

Har även bokat en vecka i Whitefish, Montona i USA över nyår. Enligt ryktet ett fantastiskt ställe!

 
Åker med en kollega och hans kompisgäng, vi lär bli uppemot 30 pers... Det blir nog ett happy new year! :)


Halloween! Vilken helg! Galet!
30 minuter innan festen började fick jag min biljett... Hade ingen aning om jag skulle gå dit... Men vänners vänner... Plötsligt stog jag med en biljett till Edmontons största Halloweenparty i handen. Radiokanalen The Bear arrangerar varje år en gigantisk Halloweenfest och biljetterna tar slut på några röda. Men nu sod jag där med en biljett i handen. Men med jeans och skjorta! Alla på den här festen har förberett sin "kostym" sen Halloween förra året... Bananen Ryan tar med mig hem och ger mig en peruk och ett par glasögon. Det fick räcka, kände mig väldigt naken och ensam i mitt lilla försök att "klä ut mig!Länkar till radiostationens egen sida med bilder... Fantastiska outfits!
Tyvärr tidig hemgång, jobbet väntar klockan 07.00 morgonen efter...

The Bears foton från festen

... morgonen efter som också var den 29:e oktober, min 33:e födelsedag firade jag på Station 9 i Edmonton. Låg lite lågt med att det var födelsedag, man vet ju inte riktigt hur Kanadensare reagerar på sån information :) När vi va ute och handlade lunch kände jag mig dock tvungen att ladda på lite extra till efterrätten. Meddelande anledningen och betalade för efterrätt och ett dussin dounuts... Mottogs med stor aptit!

 Vid sedvanlig gemensam disk och torkrutin kom jag för nära en tårta. Det var lite rester från en tårta som nattpasset inte orkat äta upp... Jordan lät mig provsmaka, den va helt ok :)

På födelsedagskvällen blev det middag på mitt favoritfrukostställe, sugar bowl. De har inte bara bra frukost, även riktigt bra mat och över 150 olika ölsorter. Jag testade tre den här kvällen, alla får toppbetyg! Även denna kväll är en stor festkväll, för alla som inte jobbar klockan 07.00 morgonen efter. När superman, prinsessor, legogubbar, pirater, zombies, bananer och Mupparna (inklusive the Swedish chef) kommer ut på gatorna är det dax för mig att betala och gå hem...

Nä, nu till skidaffären och fortsätta letandet efter nödvändigheter! Hej på ett tag!