Sex dagar ledighet och 4 pass på station 10, Hazmat!

Sex dagar ledighet på schemat är inte fel!

För sex-sju år sedan var jag i Australien och Nya Zeeland med några vänner. På Nya Zeeland träffade vi två tjejer från Edmonton, April och Erin, som vi hängde med en hel del. Vi reste lite tillsammans och vi blev bra vänner. Något år senare kom de till och med till Stockholm på besök.

Erin bor kvar i Edmonton, bara tio kvarter från mig medan April har gift sig och flyttat till Calgary. Men den här helgen var April på besök och vi hade en riktigt bra helg på krogarna runt Whyte avenue. Det gör inte saken sämre att Erin jobbar på en av gatans mest populära restauranger :) 

På söndagen kom nästa besök. Victoria. Vi satt bredvid varandra på flyget från  Köpenhamn till Toronto, en flygning på ungefär nio timmar, då hinner man surra en del… Hon är frisör och bor i Toronto men är född i Sverige. Som treåring flyttade hon från Sverige och har sedan dess bara bott i engelsktalande länder och blev glad för att öva sin svenska på mig.  Den här helgen kom hon till Edmonton för en frisörkonferens.

Vi gick till en skotsk restaurang där de har open mike  varje söndag. Lite motvilligt lyckades jag få  Vitoria, som just spelat in sin egen skiva, att ta plats på scen och riva av tre låtar. Lät riktigt bra! 

Länk till Victrolas myspace 

Måndag blev min andra dag med mina nya golfklubbor. Taylor Made Bruner. Jag älskar dom redan! Divern kan bara gå spikrakt och jättelångt! Jag åkte till Eagle Rock och hängde på två gubbar runt 18 hål. Vi hade fyra riktigt trevliga timmar på gräsmattan, dom i sin lilla golfbil och jag springandes efter. Vi hade så trevligt att dom till och med bjöd på en öl efteråt, men jag hade redan fått min ranson öl för några dagar så jag tog en svag kopp kaffe istället.

På kvällen fick jag mig en proffsklippning och en utskällning av Victoria, jag går till dåliga frisörer fick jag veta. På ett pedagogiskt sätt fick jag veta hur man borde klippa mig, framför allt hur man inte ska klippa mig… Ny kunskap att addera till lillhjärnan…

Tisdag morgon var det dags att jobba igen. Klockan 06.30 ringer jag till Duty Office. Där har man koll på bemanningen för alla brandstationer. Jag får reda på att jag ska till Station 10. På Station 10 har man, förutom en pump (asså, en brandbil som kallas pump) och en ladder (asså en stegbil som kallas ladder) även specialenheter för kemikalieolyckor. Tre gigantiska bilar. Två enorma kemenheter och en enorm-enorm saneringsenhet. 

Jag blir placerad på Hazmat 1. Hazmat är en förkortning på Hazardous Material och på svenska skulle vi kalla det ”farliga ämnen”. Allt från kemiska, biologiska, nukleära, radioaktiva och explosiva ämnen handlar det om. Det finns en mängd mätutrustning, datorer för att kunna söka information och en hel del tätnings-, invallnings– och uppsugningsutrustning på det här monstret. 

  (Har filmat lite inuti den här men får det inte att ladda upp här än, ska lösa det...)

 Vi har några larm, inga allvarliga. Gaslukt, bensinläckage och ett par automatlarm. Inget där vi tvingas göra något. Däremot deltog jag i en liten övning som dom hade. De hade fått lite ny utrustning som skulle testas. Intressant, och väldigt likt en övning hemma. Några tar tag i saker på en gång, några kliar sig i huvudet och några snackar fotboll (eller annat mer intressant).

Jag gör hela blocket, fyra pass, på Station 10. Det tredje passet, alltså det första av två nattpass, ställer jag till med att laga middag åt grabbarna. Det ska bli Swedish meatballs för 12 pers! IKEA! Men stoltheten är större än så, kan ju inte köpa mig ur krisen på IKEA. Smålandsföretaget får så för lingonsylt, lingondricka, brunsås och pepparkakor. Resten ska jag ge mig på själv. Jag är ju inte känd för att stå i köket och prestera underverk precis, men jag känner folk som gör! Jag tror att min styrka är att känna människor som är bra på saker, och försöka vårda mina vänner på ett så bra sätt som möjligt för att ibland kunna få utnyttja deras skills när jag är i knipa. Nu är jag i en sån knipa! Ringer Christian. Han svänger ihop ett recept på fantastiska köttbullar som jag följer i minsta detalj. Succé! Alla tallrikar var ramrena och alla var proppmätta efter middagen! Jag kände mig grymt stolt och väldigt lättad. Dom frågade om jag ringde mamma om receptet, jag sa bara nej, inget mer. Så än så länge tror dom nog att det va bara jag, vi låter dom få tro det :) 

 

Vi hörs! Hej så länge…   

(Vill du se bilderna större, klicka på dem...)