Hockeyrink i köpcentrumet och svenskbesök på Station # 9

Dagarna går... Det börjar bli vardag här nu. Jag börjar hitta till jobbet, till affären och till pubbarna. Bilen fungerar fortfarande utmärkt och jag har börjat förstå mig på trafikregler och trafikrytm. Jag upplever det som en ödmjukare trafikrytm och med mer hänsyn till andra trafikanter här... Jag är värd minst ett tiotal tutningar hittills, men bara fått nån enstaka.

En kvart med bilen från mig ligger West Edmonton Mall! Världens tredje största köpcentrum med över 800 butiker! Helt galet gigantiskt såklart... Förutom alla butiker och restauranger finns här ett äventyrsbad med en rejäl sandstrand, ett nöjespark med fullstora berg&dalbanor, casino och en normalstor hockeyrink. Här kan man nog slå ihjäl en eftermiddag ibland...

 

 

Ett mycket trevligt och oväntat inslag var besöket av en svensk kollega! Sören Lundin som är på en liten cykeltur från Vancouver till Montreal. Tack vara facebook visste jag faktiskt om att Sören höll till i "mina" trakter och följde hans inlägg... Visste inte så mycket om hans planer i förväg men det kom att lösa på ett ypperligt sätt. På sin färd från Vancouver till Edmonton, rättare sagt i Prince George lyckades Sören få sin cykel stulen. Väldigt opassande när man är på cykelsemester och har drygt 430 mil kvar att cykla. Med tåg från Jasper anländer Sören till Edmonton en kväll då jag är på jobbet. Påföljande morgon hämtar jag honom vid hans Hostel och vi tar en frukost tillsammans. Det är kanonväder och vi håller oss ute hela dagen tills det är dags att åka till jobbet igen.

 

(Sören och jag började på brandkåren samma år och gick på samma introduktionsutbildning. Sen dess har vi stött på varandra vid olika utbildningar och på en del larm. När Sören inte är på cykelsemester (med eller utan cykel) jobbar han på Täby brandstation.)

Väldigt passade så jobbar Paul på station #9. Som många andra brandmän, i Sverige och i Kanada, har Paul ett extraknäck. Han har en cykelaffär, en stor cykelaffär. Jag parar ihop den cykellöse svensken med Paul och efter ett par timmar dyker det upp en splitter ny cykel med tillbehör på Station 9. 

 

Det är som julafton för Sören. Inte nog med det hårda paketet med en cykel i. Han blir överöst med mjuka paket av Captain Grant. Tröjor, shorts, handskar och keps. Mycket uppskattat. Givetvis har den välförsedde svensken med sig lite saker i gengäld . Capt. Grant uppskattar väldigt den generöse svenskens T-shirt och keps. (Visst är det kul att ge bort andras saker :) ) 

Det finns gott om plats även i hytten. Vi tar en liten tur till affären och köper äppelpaj till efterrätt och firar att Sören blivit med ny cykel! (han var gladare än det ser ut som :) ) (Det här va minen han hade när han insåg att hans gamla cykel blivit stulen :) )

 Rod kör grillen den här dagen. Utsökta köttbitar till middag. Som alltid äts middagen gemensamt och alla är delaktiga i inköp och matlagning. Sammansvetsande, trevligt och alltid gott!

Chefens skrivbord ockuperas och Sören glider snabbt in i sin ledarroll och skickar några viktiga mail för att få organisationen att ändra på lite rutiner :)

Har jag sagt att jag tycker bilarna är stora??? 

Sören får en egen svit hos oss över natten. Morgonen därpå sticker vi till en populär frukostrestaurang gör att få en bra start på dagen. För Sören gäller 14 mil österut på sin nya hoj, själv ska jag ut på jakt efter golfklubbor. Det borde vara bra priser så här års och det ska bli kanonväder under mina sex dagars ledighet! 

Vi hörs snart igen!! Over and out!

 

Golftävling med skiftet

Det va länge sen jag spelade golf, men det är fortfarande lika kul. Har nog bestämt mig för att köpa mig ett sett här och ta mig tid att börja spela igen. Det va en dag på golfbanan med skiftet som fick mig att få tillbaka golfsuget. Efter vårt andra nattpass åkte vi i samlad trupp till golfbanan där Captain Cook (än så länge på semester från brandkåren) mötte upp. Han verkar vara på god fot med ägarna av banan och vi bjöds på en rejäl frukost i matsalen. Vi delades in i tre lag, alla någorlunda jämna. Sen satte vi igång med Texas scramble, Spelet går till så att alla slår varsitt utslag, sen slår alla varsitt slag från den bollen man bedömer ligger bäst. Detta gör att det lätt blir en bra lagkänsla och alla är beroende av att någon får ett bra slag.

Ingen sa något om att det var kanadensiska solglasögondagen till mig...

I mitten Captain Dan Cook, omgiven av, den för dagen franskinspirerade, Jordan och vår Rookie Ryan.

På den här banan hade alla varsin liten leksaksbil och körde omkring med. Samtliga återlämnades hela!

 Efter tävlingen, givetvis några förenande öl... Mitt lag kom på en hedrande tredjeplats och vi är mycket nöjda med den. Hur många lag det va? Tre!

 Efter golfen blev vi utbjudna till distriktschefens stora villa med tillhörande grillplats. Han hade bunkrat upp med massor av käk, godis, öl och annat ät- och drickbart.

 När maten var slut hos Chief Ken gick färden vidare mot mitt nya boende. Loby, den fd. discjockeyn gjorde jobbet med Spotify, som mot förmodan funkar hur bra som helst.

I morgon börjar mit andra block. Två dagpass följt av två nattpass sen sex dagar ledigt igen. Nu måste jag börja min research hur jag ska kunna utnyttja dom sex dagarna på maximalt sätt.

Och du! Det går att kommentera, ställa frågor eller berätta om ditt liv här också... Vi hörs! :)

Första larmet: Trafikolycka med kemlarm.

Mitt första larm är en trafikolycka. Personbil pågkörd av långtradare. Mycket mer vet vi inte. Jag sitter i Pump 9 och vi får med oss en tankbil som skydd för olyckan. Två personer i personbilen sitter kvar i bilen, föraren verkar ok, passageraren lite har nog slagit i skallen och har ont i överkroppen. Jag försöker få lite kontakt med henne med hon svarar inte. Hon kanske inte vill prata med utlänningar, vad vet jag… Jag ber henne titta rakt fram och kan inte göra så mycket mer. Brandkåren här har inga nackkragar så det blir att invänta EMS (Emergency Medical Service = Ambulansen).  Medan jag står där kännar jag att det luktar ganska mycket bensin, jag meddelar min Captain och vi drar ut en slang ”in case”… När vi hjälpt ambulansen att få ut patienterna går vi till botten med bensindoften. Det droppar lite ur en ledning och vi försöker att samla upp det som läcker ut. Tydligen räcker inte det, Captain vill ha hit Hazmat (Kemenheten)  för att lösa problemet. Efter en kvart rullar världens största brandbil i på platsen. 

Det kommer fram rostfria kärl, tätningskitt och en luftdriven pump. Det ska pumpas bensin, tanken ska tömmas. Den lilla droppande läckan öppnas till en flödande stråle och snart är hela tanken tömd in i nya bensindunkar. Hela insatsen tog drygt en och en halv timme i full rusningstrafik. Föraren på bärningsbilen hann till och med somna och blev tvungen att väckas när det var hans tur att jobba. 

 

Min reflektion är att om vi skulle jobba på samma sätt skulle vi behöva kemenheter på varannan station i Stockholm. Men självklart är det helt rätt att göra som de gör, väldigt resurskrävande dock och kanske lite av att sila mygg och svälja kameler när de på nästa larm sköljer ner miljontals liter släckvatten i dagvattnet. 

När vi fick larmet gjorde jag som vanligt. Tog av mig mina stationsskor och hoppade in i mina larmstövlar. Det jag inte gjorde, som jag snabbt fick lära mig att jag skulle gjort, var att ta med mina stationsskor. På sjukvårdslarm åker vi alltid i stationskläder och då ska det ju givetvis vara skor till uniformen. Problemet var att när vi kom tillbaka till stationen var skorna såklart borta… Återfanns senare på lite högre höjd… 

En annan rolig sak. "Hade du varit rookei hade jag tvingat dit att raka dig!" Sa Captain och gavade... 

Jag, med tvådagars! Len som en persika... Jaja, får väl jaga bort det där stråt till i morgon då :)

Fotboll, tubing och mitt första pass...

Eskimos heter Edmontons lag i Canadian football. Väldigt likt Amerikansk fotboll, men lite skillnad i storlek på plan och vissa andra små detaljer.

Jag blev medbjuden på derbymatchen mellan Eskimos och Calgary. Tre grabbar från mitt nya Crew och jag. Den här sortens fotboll är lite speciell, det är action i 5-10 sekunder, sen är det 5 min väntan, sen action i 5 nya sekunder… Sen när alla ligger på bollen blåser domaren igen. Men folk verkar gilla det, jag kanske lär mig gilla det också :)

I halvtid mötte brandmännen polisen i en jippomatch inför 48000 åskådare. Ganska kul att se, brandkillarna vann.

Efter matchen blev det en liten barrunda på bargatan 10 minuter från mitt hus. Tydligen den bästa bargatan så jag bor på ett bra ställe :)

Lördagen bjöd på något nytt. Tubing. En timme norr om stan flyter floden som jag inte minns namnet på. Här slänger man i sina uppblåsbara madrasser, ringar, ftöljer eller båtar. Lägger i några kalla öl sen lägger man sig till rätta på sina flytetyg och njuter av solen. Då och då blir det lite grunt, lite mycket stenar och några små forsar att ta sig igenom.

Vi knöt ihop våra fem båtar och hade en liten ”restaurangbåt” flytande i mitten där vi hade vår proviant. Efter nå halvtimme gick Brian på grund och lyckades punktera sin fåtölj, han fick ha sitt finger i hålet (hålet på fåtöljen alltså) resten av den fyra timmar långa resan. 

Mitt första pass avklarat...

Idag, den 11:e september, jobbade jag mitt första pass I Edmonton Firedepartment, Station 9, grupp 4.
På pappret börjar man klockan åtta, men i praktiken är alla på plats senast sju. Så även jag såklart, första passet gäller det att vara i tid kände jag så jag rullade in strax efter halv sju på morgonen. En söndag utan trafik och utan folk på gatorna så dags. På ett papper på en anslagstavla sitter styrkebeskedet som gäller för hela blocket, det vill säga för fyra pass. På pappret står det "Welcome home Mattias" och jag är uppsatt "smal gate" på Pump 9, vilket innebär att jag sitter bakom chauffören och har till uppgift att ta ut en väska med verktyg, koppla ihop brandbilen med brandposten och sen hoppa in i bilen igen. När slangen är kopplad rullar vi sen fram mot brasan och låter slangen löpa ut från taket. "Big gate" som sitter bredvid mig i baksätet stannar kvar vid brandposten och kopplar på vattnet när vi kommit fram och fått ut lite slangar på lämpliga ställen. Det verkar bara vara vid bränder som de har standardrutiner för vem som ska göra vad i övrigt verkar det som om att det är Captain på bilen som direktstyr för det mesta. Varje bil består av fyra pers, en chaufför, en Captain och två i baksätet.

Själva avlösningen går till så att jag tar ut larmstället som ligger i brandbilen och ersätter det med mitt. Min personliga mask, min jättestora hjälm och min lilla väska med extrakläder ska också följa mig i bilen under passet.
Vi läser tidningar, småsnackar och dricker jättesvagt kaffe till klockan blir nio. Då ska vi städa, varje dag klockan nio städas stationen. Rookin tar toaletterna och vi andra delar på resten. Jag fick damsugaren.
Eftersom vi kommer från en sex dagars ledighet ska det alltid göras en inventering på bilen, det görs på 20 minuter sen åker vi till affären och köper ingredienser till vår lunch. Varje dag lagas gemensam lunch och idag blev det fläskfilé, nudlar och grönsaker. Efter maten, svagt kaffe. Efter ett år i Kanada kommer Attundas kaffe vara en delikatess!
Det är en väldigt lugn söndag, inga larm. Vi hänger vid tvn och kollar mest på amerikansk fotboll. (Jag måste nog börja lära mig gilla det...)
Frågorna dom ställer om Sverige och Stockholm gör att jag måste fixa ihop en liten power point någon dag om just det ämnet. Det finns lite kunskapsluckor på den fronten, vilket inte alls är konstigt, vad vet du om Alberta och Edmonton?? Men de vet mycket väl att Linus Omark och Magnus Pääjärvi spelar i Oilers.

Strax före fem hör jag i högtalarna, "Small gate, ready to go", och mitt första pass är slut. 

 

Sex dagar ledigt direkt!

Schemat här är väldigt olikt vårat hemma. Lika många timmar i veckan men passen ligger i block om fyra. Dag-Dag-Natt-Natt, följt av två dagar ledigt. Sen kommer ett block till med Dag-Dag-Natt-Natt sen sex dagar ledig!!  Sen går det runt så i all evighet. Jag gillar det, var tionde dag får man sex dagar ledigt och byter man bort fyra pass får man 12 dagar att resa på. Det ska utnyttjas! Innan Dan och jag bytte stad jobbade Dan in åtta pass åt mig och jag gjorde likadant åt honom. På köksbordet hemma ligger en lapp med åtta telefonnummer som jag kan ringa för att någon annan ska jobba åt mig. 

Så nu är jag mitt i min första sexdagarsledighet. Det kom perfekt, nu har jag haft lite tid att lära känna mitt nya kvarter. Jag har tagit några cykelturer i min nya stad under en klarblå himmel och nästan 30-gradig värme. Huset jag bor i ligger nära en väldigt populär bargata , Whyte avenue. Gick ut på Whyte för att ta en öl och hitta nåt att käka igår. Försökte se så lite vilsen ut som det gick, men det lös nog igenom ändå. Plötsligt hör jag; Mattias, Mattias. Inte många andra heter Mattias här så det kanske är mig nån ropar på. Japp, så var det. Det va Rox. En av tjejerna som jag isklättrade och åkte skidor med i december. What are the odds! Plötsligt satt jag med ett gäng locals och käkade kyckling och drack öl. Trevligt! Innan vi skildes blev jag bjuden på floating, tydligen något man gör här. Kastar i nåt som man kan flyta på sen tas man med strömmen ned längs floden samtidigt som man har några kalla öl att sippa på. Låter trevligt, kanske hänger på på lördag.

Nu får jag köra! Det tog en vecka men nu får jag köra bilen! Här kommer en bra-att-veta-lista för bilköp i Kanada eller USA.

1.  Fixa internationellt körkort. (Tar nån timme och det görs på bla. Motormännen i Sverige. Det är en översättning på ditt svenska körkort) Det kompletterar ditt svenska körkort, så du måste alltså ha ditt svenska med dig också. Kostar 230kr, lite mer om du vill ha det i handen på direkten.

a.       (Vissa försäkringsbolag kräver ett kanadensiskt körkort. Då är det teoriprov och uppkörning som gäller. Detta är främst om man ska vara i landet längre än ett år)

2.       Fixa ett utdrag från ditt försäkringsbolag i Sverige som visar din körhistoria. Har du kört felfritt i Sverige de senaste åren (minst sex år) får du en mycket lägre premie.

3.       Fixa nåt som dom kallar driver’s abstract. Det här va inte så lätt, men ring till Transportstyrelsen så fixar dom det. Det visar om du torskat för polisen någon gång under din tid som körkortsinnehavare. Hittade inget bra svenskt ord för detta utdrag, nåt med körkortsregistret kanske kan vara nåt.

4.       På bilen finns ett vin-nummer (Vehicle Identification Number) ett 17 siffror långt numer som sitter på en liten metallbricka någonstans i bilen, i mitt fall innanför förardörren. Det numret vill försäkringsbolaget ha.

(Allt detta givetvis på engelska om det går. Transportstyrelsen valde att skicka faxet på svenska till Kanada.)

Min premie sjönk från $1800 till $5612 med hjälp av dessa papper. Nu har jag en försäkring som kallas PLPD, Public Liability, Property Damage.  Motsvarar den svenska halvförsäkringen.

När jag väl hade fixat dessa papper och betalt min försäkring så blev det till att traska till registreringskontoret. Där ville dom tjafsa lite för att det inte stod Mattias Lassén som köpare på kvittot. Men efter ett tags diskuterande så skrev jag det själv och då blev hon nöjd. Sen ville hon ha $78 och på registreringskontoret tar man tydligen inte kreditkort!!?? Springa till banken, den banken kan man inte få ut pengar på om man har VISA, skulle haft Mastercard där. Springa till en annan bank. Äntligen pengar i handen! Tillbaka till tjejen på registreringskontoret, cash till henne och hon blev nöjd och gav mig min registreringsskylt. 

Nu måste jag ringa en människa som ska komma och besikta min bil inom tre veckor för att försäkringen ska gälla. Han ska ha $50. Han kommer att hitta en stor spricka i framrutan, undrar hur han reagerar på det?!

Kommer hem och skruvar fast min nya skylt bak på bilen. Hoppar in och kör ett varv runt kvarteret. Det skrapar duktigt från vänster framhjul. Bromsskivorna. Jaja, jag får väl åka till nån som kan nåt om bromsskivor nån dag. Just nu orkar jag inte mer med den där bilen, men den rullar och jag får köra den! Jag får till och med krocka med den! 

Så, det här inlägget blev visst lite utbildning i köpa bil i Kanada. Undrar vad det blir nästa gång :) hej så länge... 

Min nya arbetsplats

Igår var ju min sista dag på utbildningen och det passade ju kanon att den gruppen jag ska jobba i jobbade natt just igår. Jag blev skjutsad av Capt. Cardon till Station 9 för att hälsa på grabbarna och käka middag med dom. Hann knappt innanför dörrarna innan det lev larm. Ett automatlarm igen. Jag hoppar in i en av bilarna och hör att det är sju enheter på väg även denna gång. Som sagt, det är annorlunda här. 7 x 4, alltså är det 28 pers på väg på denna lilla brandvarnare som utlöst. Och även denna gång hantverkare som lyckats trolla till det. Det kommer nog bli en hel del larm för mig i Edmonton med tanke på att de verkar skicka allt på det mesta. Men, visst, den gången det faktiskt brinner finns det ju resurser att tillgå. Frågan är ju om det är så smart att tömma massa distrikt på massa falsklarm, det kan ju hända riktiga saker medan alla är på ett tekniskt fel (som det oftast är)
Nevermind, jag tror inte att jag ska lägga mig i den debatten med cheferna här. I alla fall inte första passet :)

Det blev kyckling den här kvällen, kyckling med ris och massa grönsaker. Gott, bra kockar. Dom lagar ju mat tillsammans här varje pass. Och det är i princip det enda dom gör. Lagar mat, åker på larm, tränar om dom vill och kollar på tv. Som jag förstår det så är det inte mycket till övning eller utbildning om det inte kommer externa instruktörer och håller en lektion med skiftet.
Det är en ung grupp och alla verkar trivas rusigt bra på jobbet. Mycket skratt och många rappa kommentarer, lite svårt för den lilla svensken att hinna med i tempot i snacket än så länge men det kommer nog. Efter middagen fick jag skjuts av Rescue 9 hela vägen hem, tack, det är jobbigt att vara i Edmonton utan bil.

Här ska jag jobba: Station 9

Shit va omständligt det är med försäkring här. Det står ju en fullt fungerande Subaru på min baksida men jag får ju inte köra den! Måste skaffa en försäkring och det är inte det lättaste när jag inte kan systemet. Det ska vara massa siffror från bilen, helst ett kanadensiskt körkort, referenser från försäkringsbolageti sverige som bevisar att jag inte kraschat de senaste sex åren, intyg från polisen att jag inte kört för fort eller vårdslöst (åtminstone inte åkt dit för det :) )
Ringde runt lite innan helgen, det diffar mellan $1800 och $570 än så länge. Vi får väl se vart det slutar. Men nu är jag snart desperat att få köra.

Nä, nu orkar jag inte skriva mer :) Gonatt!

Inte bara brandkår...

Hej på er.

De första två inläggen va tagna ur den lilla blogg jag skriver på brandkårens intranät hemma. Därför lite väl mycket brandsnack på den... Här tänkte jag blanda lite mer... Självklart lite från jobbet, men oxå lite om livet... Hur svårt det är att få köra den där bilen som står startklar på tomten, hur hjälpsamma alla grannar är, hur jag ska få mina lediga dagar att gå och hur det kommer att gå när jag måste skotta snö fyra gånger om dagen... 

Introt är i alla fall avklarat nu. Fyra dagars introduktion va det som tydligen räckte. Det känns lagom för mig också. Det finns givetvis stora skillnader men helheten har jag hajat. Det handlar om att dränka hus här. Om det brinner ska det ösas på med vatten. I Sverige tänker vi lite annorlunda, vi försöker göra så lite skada vi kan och undvika vattenskador. Här jobbar man en hel del för de som tittar på. Nu ska det tilläggas att jag inte varit på nån brasa än, så mina tankar kan komma att revideras när jag varit med själv och sett saker med egna ögon.

Om ni är sugna på att komma förbi på en kopp kaffe någon dag så klicka på länken så ser ni vart ni ska gå...

Här bor jag. 

Hej så länge!