Vancouver och Whistler

Vilken stad! Jag förstår att Vancouver ligger i topp bland världens bästa städer. Havet, bergen och den kanadensiska gästvänligheten är väldigt påtaglig här. Det räcker med att se lite förvirrad några sekunder sen kommer en hjälpsam själ och frågar vart jag ska någonstans... Ett stor väska på hjul, ett skidfodral, ryggsäck på ryggen och en karta i handen kanske gjorde att jag såg ut som en turist i och för sig...

Möttes upp av Wei, en australiensisk kines jag mötte i Revelstok (en skidort här i Kanada) förra året. Vi hade några fantastiska puderdagar i bergen runt jul förra året och har haft kontakt sedan dess. I samma veva som jag flyttade till Edmonton flyttade han från Sydney till Vancouver och började  sina 80-timmarsveckor på KPMG i Vancouver. Det tar nog på krafterna att göra karriär som ekonom. Weis boende är det verkligen inget fel på, fantastisk utsikt över hav och berg från balkongen och några minuters promenad för att komma till kajen med de enorma båtarna eller downtown.

Fotat från Weis balkong... 

Efter en brunch med Wei och hans vänner lastade jag in mina väskor på "snow bus" som på dryga två timmar tog mig upp till Whistler. Letade rätt på mitt sällskap som redan var här för att gå en kurs i lavinkunskap.

Här i Whistler bodde jag med en Ski patroler från Aspen, Colorado och Ray från brandkåren i Edmonton. Det va givetvis han som återigen visade en fantastisk gästvänlig sida och bjöd in mig.

Någon har julpysslat i Whistler...

Lever på gamla meriter... 

Tre dagars skidåkning blev det. Tyvärr hade det inte snöat på tre veckor när vi va där så den snön som fanns var ganska hårt packad och mina nya, breda puderskidor gjorde sig inte riktigt rättvisa på det här underlaget... Men jag såg potentialen och jag förstår varför alla öser superlativ över Whistler. I'll be back!
2010 arrangerade Vancouver och Whistler vinter-OS och det satsades enorma summor pengar inför dessa lekar. Bland annat byggde man ihop två skidorter, Whistler och Blackcomb med en jättelinbana kallad peak to peak.

Den utsikten duger...

Lite vandring för att hitta dom bästa åken...

Två block klara på Station 1

Visst, stationen downtown har en jävla massa larm… Men de flesta handlar bara om att åka brandbil till ett hus, vänta ett tag och sen åka hem igen. Alternativt, åka brandbil till ett hus, kliva ur brandbilen och hitta orsaken till att larmet gått. Kan vara många, lika många som i Sverige, någon tryckt på knappen för att jävlas, någon stekt sitt bacon lite för hårt eller helt enkelt tekniskt fel på larmcentralen. Den stora skillnaden är hur många som åker på dessa larm. På hemmaplan åker vi oftast med en bil initialt för att ta reda på varför larmet gått, skulle det vara något på riktigt får vi kalla på förstärkning. Oftast, mer än nio ggr av tio så är det ju ingen brand. Här i Edmonton dundrar minst fem jättebrandbilar genom stan. I varje bil sitter minst en Captain och tre brandmän, alltså minst 20 pers. Visst, skulle det vara något så har man resurserna nära och redo att sätta igång. Men man lämnar många ”döda” ytor i stan som nu saknar räddningstjänst och vi skapar en hel del oreda i trafiken på vägen fram…

Till skillnad från i Sverige har man också larm i trapphusen i de flesta bostadshus här, vilket såklart ökar larmfrekvensen.

Vi fick precis ett sånt här larm mitt första nattpass på Station 1. Jag satt i Rescue 1 och vi dundrade som vanligt iväg med fyra-fem andra maskiner mot adressen. Den här gången var det däremot på riktigt. Full fyr i en bil i ett garage under ett bostadshus. Ett annat gäng gick på brasan medan vi sökte igenom resten av garaget. Inte van att ränna omkring på okända lokaler  med 50 cm sikt utan slang eller värmekamera. Men så gör man här och det går ju bra det också. (så länge man vet vart man ska ut ) Därefter stoppade vi flödet ur sprinkerhuvudet som stod och duschade bilen. Tack vara sprinklern spred sig inte brasan vidare till andra bilar i garaget, sprinklern gjorde alltså precis det den är tillverkad för! Lite ventilation av brandgaser återstod sen åkte vi hem… Tack vara att vi är så många går insatserna ganska fort.

Andra blocket satt jag på Pump 1. Alla brandstationer har en Pump, i Sverige kallad släckbil. Förutom att åka på bränder så åker Pumpen på alla sjukvårdslarm. Här åker man på allt! Sista nattpasset, en fredag natt hade vi 15 larm, nästan alla var sjukvårdslarm. En duktigt misshandlad 18-åring, en kvinna med andningssvårigheter och jättefulla/höga ”natives” som ofta är hemlösa. Vissa larm bromsas vi upp av ledningscentralen då platsen inte är säkrad av polisen än. Vi håller oss ett kvarter bort innan vi har fått bekräftelse av polisen att det är klart att rulla fram. Distriktet där jag nu håller till är ett ganska tufft distrikt, många hemlösa, mycket droger och mycket kriminalitet. Det kommer att bli många larm som jag inte är van vid från tiden i Stockholm. Men jag gillar det. Jag gillar att närmaste resurs åker för att hjälpa! I Sverige kan du sätta i halsen och dö utanför brandstationen utan att personalen inne på brandstationen har en aning om vad som pågår utanför dörrarna för att larmet bara går till ambulansen. Man kan göra väldigt mycket med syrgas, en defibrillator, en lugnande klapp på axeln, några tryckförband, genom att skapa fria luftvägar eller lägga benen i högläge. Synd att vi inte jobbar så i Stockholm. I Stockholm åker vi bara på hjärtstopp och större trauman, tex om någon blir påkörd av en bil. Personligen tycker jag att vi skulle kunna göra mycket mer nytta genom att åka på fler sjukvårdsuppdrag. Utrustningen här är precis densamma som vi har i våra bilar hemma. Med några standardfrågor och ett tydligt flödesschema på omhändertagande skapar man en bra kontakt med patienten och när ambulanspersonalen anländer får de en tydlig överlämning. Jag upplever det som väldigt proffsigt, nyttigt, värdefullt och viktigt!

Det är inte lätt att vara ny här, det gäller att vara på sin vakt.

Satt i lugn och ro på muggen när det kom heta nyheter under dörren....

  

Försover man sig får man vara på sin vakt...

 Ny på jobbet...

Nu sitter jag på flyget på väg till Vancouver och Whistler. I nästa inlägg lär det bli nya skidbilder! :)

C U L8R!

Första kvartalet avklarat...

Lämnat mina vänner på Station 9...

 

Nu har jag varit här i tre månader och tiden har gått jättefort. Min tid på Station 9 är över och min nya arbetsplats är numer Station 1, den mest belastade stationen i Edmonton. Även här finns en Pump och en Rescue. Pumpen har ca 3700 larm /år och Rescuen ca 2800 larm/år. Mer om livet på Station 1 kommer senare.

  

I fem år ska ”The Pink Rescue” köras på Edmontons gator. Allt för att påminna om att uppmärksamma prostata- och bröstcancer. Rosa-bandet-kampanjen i en lite större tappning.

 

 R1 visar att jag tillhör Rescue 1. Märket flyttas över beroende på vilken bil man sitter i.

Första brasan

Min första rökdykning, eller fire attack som det heter här var på en liten kåk söder om station 9. Jag kom i Rescue 9 och blev insatt som fire attack 2, med inriktning på källaren.  Jag, min kollega i baksätet och Captain klär oss och vi får en slang i handen som vi hjälps åt att forcera in. Fire attack 1 är redan inne och har gått rakt på brasan i köket. Det finns även en search-grupp inne i huset. Totalt finns det 10 brandmän inne i en kåk i två plan om ca 70 kvm. Sikten var väldigt dålig och det va inte lätt att veta vem som tillhörde vilken grupp, det var till och med svårt att ha koll på vilka som tillhörde min lilla grupp. Jag lyckades hitta en dörr som jag tyckte kunde vara bra att öppna, det var mitt bidrag till att underlätta sikten i det huset. Det var en ganska okomplicerad köksbrasa men jag är imponerad av hur många brandmän man kan få in i ett sånt litet hus…

 Villabrand och -23 grader

Någon vecka senare var det en ny villabrasa, nu på den norra delen av stan. Jag var med i slutet av insatsen. Det var -23 grader den här morgonen och vi släckte de sista glödbränderna. Någon sorts matlagning med gasol i garaget hade startat denna brasa vid 5-tiden på morgonen. Varför man lagar mat vid den tiden i ett garage kan jag inte svara på. Det som slår mig är dock att det är väldigt synd om grannarna till en slarvig familj. Grannen till den totalt utbrunna villan måste totalrenovera sitt hus också. Kåkarna står extremt tätt här och några väggar att lita på vekar inte att finnas. Det är snarare regel än undantag att det går mer än ett hus vid en villabrand.

 Ha de!