Staket och hockey!

En god gärning!
Jag tror att jag skrev om Kiel för ett tag sen. Vi spelade volleyboll på brandstationen och efter en smash så landade han på sin medspelare och stukade foten, rejält! Sex veckor borta var första prognosen, håller nog inte, han haltar duktigt fortfarande...
Jag, Rod, Loby och Derek gjorde i alla fall höstens goda gärning. Vi smällde upp ett staket på 50 meter åt Kiel. Hårt och effektivt arbete från 9 - 5 sen stod staketet stabilt på plats. Kiel var grymt nöjd och otroligt tacksam. Några kaffe, donuts, lunch och några öl var betalningen.

  

Keil den halte till vänster. 

 

Loby missar precis cementblandaren med det så viktiga vattnet...

 

 Lite svårt att se på den här bilden, men staketet står där och skiljer Kiel från hans grannar. Kolla förresten hur tätt husen står, inte konstigt brasorna ofta involverar flera kåkar här...



 Igår, det vill säga den 25 oktober, fick vi med oss hela skiftet på hockey. Edmonton tog sig an Vancouver. Efter en klar 3-0 ledning gjorde Edmonton det lite onödigt spännande när de släppte upp Vancouver till 3-2. Men de höll undan och klarade en uddamålsvinst inför nästan 17 000 pers.
 

Vi laddade upp lite hos Jordan innan vi drog iväg till matchen. Vet inte riktigt varför men många glodde på oss en hel del... 

 Loby, Ryan och Elvis

 Hängivna Oilersfans med en svensk touch! 

 Nu har svensken odlat mustasch också :)

 Det är dyrt med tanvård i Kanada...

 Den lyckliga men svårt haltande staketägaren, Keil.

Hej på ett tag! /M

Hej igen... Jag har inte kommit mig för att skriva på ett tag nu igen, det känns som om att det ska vara nåt om det ska skrivas... I och för sig så är det nåt varje dag här och jag har fullt upp med att försöka ta tillvara på det som ska tas tillvara på. 

Livet är inte dagarna som passerar utan dagarna du minns! Hälsar Mads, och jag håller med... 

Jag tänkte bjuda på lite bilder i alla fall... 

(klicka på bilden för att förstora)

Varje dagpass sticker en av bilarna ut för att fixa lunchen. Vi lägger 20 dollar var för mat under hela blocket, 4 pass. På nattpassen är det en av oss som ser till att handla innan vi börjar. Det är bra mat och det är inte fel med fyra stora måltider för 130kr.

Kycklingwraps den här dagen... 

 

Så här bor vi. Ingen snarkare i min grupp som tur är... Det är i och för sig bara fem som sover i det här rummet och det finns 12 sängar så vi är ganska utspridda i rummet.

 De fyra grupperna har var sin färg, jag tillhör grupp fyra, grön!

 Sovsalen och gymmet är ihopbyggt... Troligen har en större sovsal fått ge plats åt ett gym för ett antal år sedan...

 

 Något som verkligen saknas här är tvättmaskin! Inte en enda tvättmaskin på hela stationen. Det är bara att ta hem och tvätta när det är dax.

 Helt ok gym. Vissa har det betydligt sämre...

I det här landet gäller det att få med sig rätt ände av slangen för att få fast den där man vill ha den. Hona och hane här, i Sverige spelar det ingen roll vilken ände man får tag i, neutrala kopplingar.

Slangen från brandposten till brandbilen. 115 mm och i princip orubblig när den är fylld med vatten. Motsvarande slang i Sverige är 76 mm.  

 

Egna vattenflaskor... Vattnet smakar inte gott i den här staden. Säkert drickvänligt men ingen god smak. Många, ink jag, har en specialkanna i kylen med ett filter för rening och smakförbättring.

Ett besök på ett dagis. Vissa blev nyfikna vissa grät av rädsla... 

Den här dagen var det dax för mitt gäng att käka köttbullar. Stor delaktighet.

 Mycket gott resultat! 

 Jordan Wilkie

 Captain Grant! Ett cykel och kajak-freek. Ska hänga på honom i forsarna i vår. 

Vi kastade mynt. De två som kom längst ifrån väggen fick sticka till Tim Hortons och köpa kaffe till övriga. Jag slapp dega... Tim Hortons är en jättestor och populär  kaffekedja här.   

Hose testing. Varje år testas all slang. Detta görs genom att trycksätta slangen med ett visst tryck under en viss tid. Ett slitsamt jobb, en bil tar nästan en halv dag. 

När slangen är testad ska den tillbaka på bilen igen. 

 

En liten film på svenska som avslutning... 

Några dagar sen jag skrev här... Den ena dagen börja bli den andra lik här. Det som var nytt och främmande börjar bli vardag nu. Är just nu på dag fyra av min sexdagars ledighet. Det har dessutom varit helgdag här, thanks giving. Det handlar om att ta tillvara på det man har, äta turkey dinner med nära och kära och att umgås... Jag blev bjuden av Kerra, den tjejen jag känner här sen länge, vars pappa är Station Captain på en av brandstationerna. Det var massor av mat! Inte mycket av det som serverades hade jag ätit förr och det va grymt gott!

På jobbet har det varit ganska lugnt, jag är tillbaka på Station # 9 och det mest minnesvärda från det här blocket var Wilkies rejält stukade fotled på volleybollbanan. Jag drog ett stenhårt tryckförband så tårna blev vackert lila sen tog Pump 9 honom till sjukan. Sex veckor "ledigt"! Han va inte nöjd! 

 

 Så här glad är man om man har hela fotleder!

(Thorburn, Cap. Cook, Swabby, Rod, Ryan)

 Det får bli lite individuell fys ett tag nu...

Mycket som görs här i Kanada görs ideellt. Det kan vara att hjälpa folk att skotta deras gångvägar eller att bära hem mat åt äldre. Från brandkillarnas sida åker man till skolor och läser böcker för kidsen. Kombinerat med läsning pratar man givetvis också lite brandsäkerhet på en lämplig nivå. 

Jag hängde med Ryan och Wilkie till en skola i närheten av vår station. Vi fick två klasser att läsa för, en förskoleklass och en etta. Jag blev placerad på avbytarbänken men var uppvärmd och ombytt och redo att hoppa in om någon skulle få tunghäfta och scenskräck. :)

Rayan läser med stor inlevelse om en katt som springer med hinkar till brasan...

 En sån här varelse ska man inte gömma sig för!

 "Jag har sett en brandbil" 

Många hade mycket intressanta inlägg att dela med sig av :)

 Lite praktiska övningar fick vi också plats med.  

Om det brinner i dina kläder:

STOP

DROP

ROLL

 

 En härlig gammal reservbil medan vår Rescue 9 är på lagning för nåt fel som är trasigt...

  Längs väggen hänger alla larmkläder. När man börjar sitt skift lägger man sina kläder på sin plats i bilen och hänger tillbaka den avgående kollegans kläder på hans krok. När han ser sina kläder på kroken vet han att han kan gå hem.


Skulle egentligen ta en tripp till bergen och till Jasper den här helgen. Men vädret gjorde Jasper väldigt oattraktivt så det fick bli en kortare utflykt till Elk Island. Här är det platt! Inte ett berg så långt ögat når. Jag längtar verkligen till att få komma iväg till bergen! Snart ska jag dit!

 Kerra

Wildlife!

 

(Klicka på bilderna för att förstora dom...)

Ska försöka hålla lite bättre tempo här i fortsättningen... Vi hörs!